Greetings from Copenhagen
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva igår. Det började bra. Slutade galet. Jag och frida var på pappas spelning i lund, det var sjukt trevligt. Påväg hem träffade vi engelsmän på tåget, fick 500 spänn av främmande kille och plötsligt var vi i köpenhamn. Minns att vi frågade oss hur detta hände. Jag minns polsk bar och gratisdrinkar. Jag minns cykeltaxi och en fransk chaufför, jag försökte prata franska men av någon anledning kunde jag plötsligt inte ett enda ord. Jag minns danskedavid, godisdrinkar och världens roligaste toalett. Frida och jag var utbytesstudenter från Glastonbury och bytte rosor mot gratis garderob. Konstaterade återigen att det verkligen borde finnas alkolås på mobilen, för att inte tala om bankkort. Jag har ännu inte vågat titta på forex-kvittot som jag hittade i min väska. Hur vi kom hem är ett mysterium. Det enda jag vet är att vi tidig morgon vandrade barfota från centralen och att jag aldrig riktigt förstod hur vi fick pengar till hemresan.
För en gångs skull hade jag min kamera med mig
Timor och hans fru
Nu är det spexvecka. Min mamma har börjat på linedance.
Yiha!
Påminnelse!
Lystring! Det här är till mig själv. Jag sitter just nu och har panik över allt vi har att göra i skolan och är arg på mig själv för min dåliga disciplin. Eftersom vi har sepemycket fram till jullovet tänkte jag att jag kanske kommer att behöva en påminnelse då och då över vad som bör prioriteras. Så Stina, lyssna nu på detta! Skolan är prio ett! Ingenting får komma före. Inte ens piano eller jobb eller repor. Varje gång du känner att du vill ta en paus från pluggandet och "bara spela piano en liten stund" eller "ringa frida lite snabbt" så NEJ! Härmed är du förbjuden! PLUGGA! Ta dig själv i kragen! Ha lite disciplin! Och framför allt lyssna till detta blogginlägg! Kom ihåg att det är bara dig själv du straffar om du inte gör det nu. TÄNK PÅ DIN FRAMTID!
Mvh,
Mig själv
PS. detta kommer med största säkerhet tas bort så snart som möjligt. DS
Hej världen
Jag lever fortfarande, bara så ni vet. Men det är knappt. Uppdaterar igen när min kropp börjar visa tydligare livstecken. För tillfället är läget instabilt.
Forever blue
Jag är så trött på allting. Så fruktansvärt trött. Igår sprack allting. Någonting inom mig gick sönder och jag föll i bitar. Förlorade all ork. Nu är jag bara en pöl på marken. En orklös pöl. Jag vill hitta tillbaka igen. Snälla låt mig hitta tillbaka igen.
Det var ett gång
En gång lovade jag mig själv att aldrig plugga på en fredagskväll. Det var innan jag började tvåan. Skål!
Dom där dagarna efter Paris
Det suger lite att inte vara i Paris längre. Att lata dagar på caféer ersatts med sega dagar av plugg. Kajsas mysiga lägenhet med mitt stökiga rum. Montmartres fina gränder med Amiralsgatan en regnig söndag. Idag har jag pluggat hela dagen. Och igår. Och i förrgår. Det är mitt straff för att jag spenderade fem pluggfria dagar i la france. Idag har jag även druckit chilite och tänkt tankar som: tänk om man föds den 11 november 2011. Då är ens personnummer 111111. Det är ju hur roligt som helst.
För övrigt var det den första november igår. Det är helt galet ju för det betyder att det nu bara är en månad minus en dag till första advent. En månad till chokladkalender och absolute christmas och pepparkaksbak och allt annat som hör december till. Sjukt mysigt! Till råga på allt sitter jag just nu framför brasan och äter clementin och allting känns lite jul. Det enda som stör mig i min julefrid är pappa. Han är i extas över sitt eget gitarrspel och föreläser just nu för mig om hur jävla bra det låter när man tar ljudet från förstärkaren Fender Tweed Champ genom högtalaren på Fender Champ Black Face och fan vad det låter bra om Stratan, precis som Marc Knopfler i Dire Straits fast han spelade ju med fingrarna, det blir ju helt annat ljud med plektrum, och förresten Stina hur många p90-mickar har den röda Gibson Les Paul Junior? Jag tror nästan att jag börjar bli immun mot snack om och spelande på gitarrer. Jag hör det knappt längre. Det har liksom blivit the soundtrack of my life, det bara ligger där i bakgrunden hela tiden. Lite småmysigt faktiskt.
Igår satt jag barnvakt för söta Frida och Hugo igen. Vi kollade på både Alvin and the chipmunks och Bratz - The Movie. Bratz-filmen är som High School Musical fast utan det som är bra. Lite sorgligt är det att jag faktiskt kollade vidare på Bratz efter att barnen hade somnat. Haha. Sen ringde Wilma och jag insåg vad jag höll på med. När jag satt där utan något att göra hittade jag texten till en låt som Hugo 7 år har skrivit, den går såhär:
LEGO Castle
Det var en gång en LEGO Castle
Han var ute på LEGO stan
Han mötte på ett farligt troll
Och det bidde slagsmål
ll: LEGO Castle :ll x 4
Efter kriget så sprang trollet iväg
LEGO Castle vann!
YEAH!
Han har även skrivit en låt som heter "elgitarr". Jag undrar så hur de går! Han ville inte sjunga dem för mig igår, men nästa gång ska jag muta honom med godis. Måste höra LEGO Castle. Nu ska jag och mamma göra fruktsallad.
