När en dörr stängs...
Blogg.se suger. Så mycket har jag insett. Jag har även blivit skribent på världens coolaste blogg, men eftersom jag fortfarande inte vet hur man länkar till sidor på den här bloggen så får ni helt enkelt kopiera:
http://dagenscooling.blogspot.com/
Tills vidare lägger jag dixigt.blogg.se på hyllan pga tidsbrist. Och sånt där. Det kan tänkas att jag nån gång i framtiden tar fram och dammar av min gamla blogg igen. Men det får vi se. Time will tell.
Lev väl.
Början av ett lov
Det blev lov ändå. Känns nästan lite sjukt, när man tänker tillbaka på skolans brutala asskickande den senaste tiden. För två veckor sen hade jag kunnat svära på att jag aldrig skulle få uppleva en fri minut igen. Då hade jag gjort allt för en ledig sekund, en stund att andas. När skolan slaktade oss som mest och lovet kändes mer som en avlägsen hägring än något som faktiskt skulle komma på riktigt. "Snart är det lov" lät det i skolkorridorerna. "Snart är det lov" löd mantrat under sena nätter av plugg. Well, nu är det lov och det är skönt. Saker som sömn, städning, vänner och pianospelande kan äntligen återfå sina rätta platser på prioriteringslistan. I fredags såg jag "Repeteras: Fröken Julie" på Intiman - det bästa jag någonsin sett inom teater. Så fruktansvärt begåvat. Så enormt roligt. Petra Brylander bevisade än en gång att hon är Sveriges bästa skådis och jag blev enormt imponerad av Mattias Linderoth, som jag tidigare inte fått något direkt intryck av. Jeees. Helt skadat bra var det.
Världens bästa Petra Brylander Mattias Linderoth
Annars har lovet bjudit på mange trevligheter. Jag har fikat och druckit vin och myst och allt annat som hör ledigheten till. Framför allt har jag varit glad eftersom Kajsa äntligen har kommit hem från Paris! Yippie. Att säga att jag har saknat henne är ju att underdriva. Jag fungerar bara allmänt dåligt när jag inte har henne här, jag är halv, ofullständig. Nu är jag hel igen. Fulländad. Det känns bra. Jag försöker komma på andra roliga saker som hänt under det här lovet. Min blogg fungerar nämligen som en extraminne för mig, eftersom jag glömmer allting annars. Just det ja, igår hade Mando Diao en liten ackustisk minispelning/signering på Folk å Rock och Stina och jag var givetvis där, som de forna Mando-dyrkare vi är. Jag hade tänkt mig en mysig liten spelning där folk typ satt och lyssnade, men det var köer och skrikande tjejer och hela paketet. Jesus. Våra älsklingar har växt ifrån oss. Men det var trevligt hur som helst. Var inne idag och lyssnade på nya skivan, Give me fire, och den är ruggigt bra! Jag måste köpa den snarast!
För övrigt håller jag på att läsa Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Har gett mig på den innan men jag tror jag var för liten då. Jag har nyss börjat nu men det bådar gott, jag älskar älskar älskar Vilhelm Mobergs sätt att skriva... Det är något magiskt med det. Man blir helt fast. Det är så vackert. Moberg är nog den enda människa som till och med lyckats ta livet av sig på ett vackert sätt. I ett efterlämnat brev till sin fru skrev han:
"Klockan är 20 över sju. Jag går att söka i sjön, sömnen utan slut."
Magiskt men tragiskt, som Håkan Hellström hade sagt. Nu är klockan tjugo över två och jag går att söka i min säng, sömnen som tar slut alldeles för tidigt imorgon bitti. God natt go vänner.
"Dagens cooling"
Kände ett smått behov av att plagiera min nuvarande favoritbloggs - dagenscooling.blogspot.com - idé. Vet inte om de någonsin kommer benämna Elvis som dagens cooling, så därför gjorde jag det själv. Eftersom han förtjänar det. Medlemmar av dagens cooling: ta det som en komplimang, ingenting annat. Jag tror helt enkelt inte att man kan bli coolare än en ung Elvis Presley.
Zed's dead, baby
Här sitter jag och missar vad som skulle ha varit min enda skidåkningsdag detta året. Gött mos.
Vid såna här tillfällen är det tur att Otis Redding finns.
Tuesday afternoon
Att hoppas på det bästa funkar bra i de flesta sammanhang, funkar sådär när det gäller sjukdom. Det var nämligen det jag sysslade med igår när jag, trots råförkylning, bestämde mig för att uträtta diverse ärenden ute på stan i en alldeles för kall jacka. I morse vaknade jag i misär. Jag vet inte om det är influensa som har drabbat mig men något jävulskap är det. Hur känns influensa? Någon som har haft det kan väl rapportera? Har hört någon likna det vid att bli förlamad. Som helvetet självt, säger andra. Jag är varken i helvetet eller förlamad men jag mår ganska pissigt ändå. Kanske är det inte influensa. I vilket fall som helst hoppas jag att det går över tills imorgon, annars missar jag min troligen ENDA skidåkningsdag detta året! Vilket inte får hända! Därför har jag spenderat dagen med att bota mig själv bäst jag kan. Totalt har jag klämt i mig 2 citroner, 4 råa vitlöksklyftor, 9 esperitox och 5 koppar (läs hinkar) te med honung. Kombinerat med 8 Sex and the city-avsnitt som har jag tittat på invirad i min lilla duntäckes-kokong. Blir jag inte frisk nu har gud någonting emot mig.
För övrigt har jag underhållit mig med att nostalgitrippa bland Coldplay-klipp på youtube. Och frågat mig själv varför, varför, varför jag inte var i Toronto den 6 mars 2006.
Coldplay - Clocks
Coldplay - Fix you
Midnattsbabbel. Eller bara ett rövdåligt inlägg
Hej alla läsare. Ni som fortfarande läser denna blogg förtjänar medalj. Jag kan inte längre skylla på tidsbrist när folk frågar mig vad som egentligen hände med min blogg. Känner att det börjar bli dags för mig att krypa till korset och erkänna att den egentliga orsaken är lathet, brutal brist på engagemang, kalla det var ni vill. Det är inget jag är stolt över men så är det.
Just nu är det måndag kväll/natt/tisdag morgon och jag sitter för andra natten i rad sömnlös i min säng och äter solrosfrön. Varför ska jag alltid äta solrosfrön istället för att sova. Det funkar inte alls i längden. Fast nej, så är det förstås inte, jag äter inte ALLTID solrosfrön istället för att sova. Ibland äter jag gojibär också, det är världens nyttigaste bär. Smakar sådär. Fast det gör ingenting, det är ju världens nyttigaste bär.
- Men Stina, varför sitter du och bloggar mitt i natten? Det är ju skola imorgon!
Jag vet inte. Jag har ingen som helst aning. Kanske för att jag just nu, just ikväll (inatt) plötsligt fick lust att skriva efter ca 100 års skrivkramp. Precis som jag innan idag fick lust att spela piano igen efter fyra dagars uppehåll (spelade i 3h och fick träningsvärk i fingrarna. Aj... Rachmanninov är inte nådig. Jag måste verkligen börja ta mina fingerövningar på allvar.)
En annan potentiell förklaring till min plötsliga skrivlust såhär mitt i natten är att jag just nu är så trött att jag inte vet vad jag skriver. Och skriver saker som: "Nu har jag snart ätit ett halvt paket solrosfrön. Det ser jag som en bedrift."
Nu ska jag skriva ett anusarbete ha ha dagens skämt. Det här inlägget saknar totalt en röd tråd.
God natt mina vänner, och välkommen till återuppståndelsen av min blogg!
Comptine d'un autre été - Yann Tiersen
XOXO
Stina Lindström: - Jag är så trött att jag inte vet vad som är upp och vad som är ner.
Stina Sandström: - Jag vet bara vad som är sombrerohatt.
Stina Lindström: - Du är en fin vän. Bädda nu.
e de jag?
/XOXO DISKTRASAN
eller fisktrasan
Till min allra käraste syster, part 2
Jag saknar dig!
PS. Idag tror jag att jag hörde en mamma på stan som ropade på sin son PERCIVAL. Jag skrattade högt i min ensamhet. DS.
In Bob we trust
Från och med nu dedikerar jag min blogg endast åt Bob Dylan. Mest för att han är Bob Dylan. Och lite för att jag ska se honom den 28 mars. Det kan hända att jag slutar dedikera min blogg åt Bob Dylan låt oss säga imorgon kväll, men det kan man aldrig veta. Vi lämnar det åt ödet. Frida hälsar så hjärligt till er alla. Kolla nu när Bob argumenterar mot en skitdålig journalist, det är ganska kul.
Greetings from Copenhagen
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva igår. Det började bra. Slutade galet. Jag och frida var på pappas spelning i lund, det var sjukt trevligt. Påväg hem träffade vi engelsmän på tåget, fick 500 spänn av främmande kille och plötsligt var vi i köpenhamn. Minns att vi frågade oss hur detta hände. Jag minns polsk bar och gratisdrinkar. Jag minns cykeltaxi och en fransk chaufför, jag försökte prata franska men av någon anledning kunde jag plötsligt inte ett enda ord. Jag minns danskedavid, godisdrinkar och världens roligaste toalett. Frida och jag var utbytesstudenter från Glastonbury och bytte rosor mot gratis garderob. Konstaterade återigen att det verkligen borde finnas alkolås på mobilen, för att inte tala om bankkort. Jag har ännu inte vågat titta på forex-kvittot som jag hittade i min väska. Hur vi kom hem är ett mysterium. Det enda jag vet är att vi tidig morgon vandrade barfota från centralen och att jag aldrig riktigt förstod hur vi fick pengar till hemresan.
För en gångs skull hade jag min kamera med mig
Timor och hans fru
Nu är det spexvecka. Min mamma har börjat på linedance.
Yiha!
Påminnelse!
Lystring! Det här är till mig själv. Jag sitter just nu och har panik över allt vi har att göra i skolan och är arg på mig själv för min dåliga disciplin. Eftersom vi har sepemycket fram till jullovet tänkte jag att jag kanske kommer att behöva en påminnelse då och då över vad som bör prioriteras. Så Stina, lyssna nu på detta! Skolan är prio ett! Ingenting får komma före. Inte ens piano eller jobb eller repor. Varje gång du känner att du vill ta en paus från pluggandet och "bara spela piano en liten stund" eller "ringa frida lite snabbt" så NEJ! Härmed är du förbjuden! PLUGGA! Ta dig själv i kragen! Ha lite disciplin! Och framför allt lyssna till detta blogginlägg! Kom ihåg att det är bara dig själv du straffar om du inte gör det nu. TÄNK PÅ DIN FRAMTID!
Mvh,
Mig själv
PS. detta kommer med största säkerhet tas bort så snart som möjligt. DS
Hej världen
Jag lever fortfarande, bara så ni vet. Men det är knappt. Uppdaterar igen när min kropp börjar visa tydligare livstecken. För tillfället är läget instabilt.
Forever blue
Jag är så trött på allting. Så fruktansvärt trött. Igår sprack allting. Någonting inom mig gick sönder och jag föll i bitar. Förlorade all ork. Nu är jag bara en pöl på marken. En orklös pöl. Jag vill hitta tillbaka igen. Snälla låt mig hitta tillbaka igen.
Det var ett gång
En gång lovade jag mig själv att aldrig plugga på en fredagskväll. Det var innan jag började tvåan. Skål!
Dom där dagarna efter Paris
Det suger lite att inte vara i Paris längre. Att lata dagar på caféer ersatts med sega dagar av plugg. Kajsas mysiga lägenhet med mitt stökiga rum. Montmartres fina gränder med Amiralsgatan en regnig söndag. Idag har jag pluggat hela dagen. Och igår. Och i förrgår. Det är mitt straff för att jag spenderade fem pluggfria dagar i la france. Idag har jag även druckit chilite och tänkt tankar som: tänk om man föds den 11 november 2011. Då är ens personnummer 111111. Det är ju hur roligt som helst.
För övrigt var det den första november igår. Det är helt galet ju för det betyder att det nu bara är en månad minus en dag till första advent. En månad till chokladkalender och absolute christmas och pepparkaksbak och allt annat som hör december till. Sjukt mysigt! Till råga på allt sitter jag just nu framför brasan och äter clementin och allting känns lite jul. Det enda som stör mig i min julefrid är pappa. Han är i extas över sitt eget gitarrspel och föreläser just nu för mig om hur jävla bra det låter när man tar ljudet från förstärkaren Fender Tweed Champ genom högtalaren på Fender Champ Black Face och fan vad det låter bra om Stratan, precis som Marc Knopfler i Dire Straits fast han spelade ju med fingrarna, det blir ju helt annat ljud med plektrum, och förresten Stina hur många p90-mickar har den röda Gibson Les Paul Junior? Jag tror nästan att jag börjar bli immun mot snack om och spelande på gitarrer. Jag hör det knappt längre. Det har liksom blivit the soundtrack of my life, det bara ligger där i bakgrunden hela tiden. Lite småmysigt faktiskt.
Igår satt jag barnvakt för söta Frida och Hugo igen. Vi kollade på både Alvin and the chipmunks och Bratz - The Movie. Bratz-filmen är som High School Musical fast utan det som är bra. Lite sorgligt är det att jag faktiskt kollade vidare på Bratz efter att barnen hade somnat. Haha. Sen ringde Wilma och jag insåg vad jag höll på med. När jag satt där utan något att göra hittade jag texten till en låt som Hugo 7 år har skrivit, den går såhär:
LEGO Castle
Det var en gång en LEGO Castle
Han var ute på LEGO stan
Han mötte på ett farligt troll
Och det bidde slagsmål
ll: LEGO Castle :ll x 4
Efter kriget så sprang trollet iväg
LEGO Castle vann!
YEAH!
Han har även skrivit en låt som heter "elgitarr". Jag undrar så hur de går! Han ville inte sjunga dem för mig igår, men nästa gång ska jag muta honom med godis. Måste höra LEGO Castle. Nu ska jag och mamma göra fruktsallad.
Five nights in Paris
Hej hopp! Idag är det torsdag = sista dagen i Paris. Kajsa har gått till skolan och jag myser runt i hennes lägenhet och dricker kaffe, lyssnar på Chet Baker och försöker packa. Åh, den där meningen lät ju bara för bra... Fan, jag vill inte hem till pissiga Malmö! Kajsas lägenhet här i Paris (eller ja, egentligen är det familjen Jakobsens lägenhet) är bara... ja, jag saknar ord. Underbar. Här är lite bilder från den som Kajsa har tagit:
Ateljen
Korridoren
Kajsas rum
Jag har för en gångs skull varit duktig och skrivit ner allt jag har gjort dessa dagar. Annars glömmer man så lätt (man och man... det är kanske bara jag med mitt guldfisk-minne som inte kan komma ihåg vad jag gjorde i förrgår, haha)
Vi anlände i alla fall till Paris i lördags vid 15-tiden, Nikolai och Kajsa kom och hämtade mig och Stina på flygplatsen och körde till fina Montmartre. Väl framme på 224 Rue Marcadet hälsade jag på Jakobsens och gjorde mig hemmastad Kajsas mysiga rum, och sen gick vi ner till marknaden och köpte frukt och blommor. På kvällen gick vi på restaurant Le Chadon med Jakobsen + Bastians söta flickvän Marion, hur trevligt som helst. Därefter hamnade vi hos Vladimir och satt i deras kök och drack columbianskt kaffe och snackade. Eller ja, dom snackade och jag och Kajsa försökte förgäves hänga med. Det hade kanske gått lite bättre om det inte var för det att Vladimir och hans pappa snackar franska med lite spansk accent, och dessutom hur fort som helst. Att de sedan bytar språk lite hur som helst gör bara det hela ännu mer förvirrande. Jag och Kajsa kan nog ha liknats vid två fågelholkar, haha.
Nästa dag brunchade jag och Kajsa med Natascha och Vladimit på Le Puces Aux Betignoles, supermysigt ställe. Jag tycker själv att jag förtjänar en eloge här, när jag fick in bacon på min tallrik och hanterade situationen väldigt moget. Jag drabbades inte av panik, utan pillade bara bort det och åt det andra. Klapp på axeln. Anyway, efter det gick jag och Kajsa på marknaden Porte de Vanves och mötte upp med Stina och Maria och lite andra tjejer. Vi åkte till Marais och köpte världens godaste falafel i pitabröd, m-m-m! Därefter promenerade jag och Kajsa hela vägen hem, sen gjorde vi fruktsallad och kollade på Gossip Girl hela kvällen.
På måndagen gick jag, Kajsa, Maria och Stina på stan innan Maria skulle till jobbet och Kajsa till skolan. När de hade stuckit till sina respektive ställen strosade jag och Stina runt vid Pantheon, åt crepes och kollade i läskiga second hand-affärer. Ganska snart började det ösregna och vi stack hem. När jag kom hem var jag så trött och blöt att jag däckade på sängen med alla kläder på, haha. Ganska miserabelt. På kvällen gick jag, Stina, Kajsa och Maria ut och tog ett glas vin på ett ställe nära oss.
På tisdagen sov jag och Kajsa länge, sen gick vi och köpte världens godaste hasselnöts och russin-bröd på boulangeriet och åt långfrukost. När Kajsa hade gott till skolan åkte jag och Stina till Lafayette och resten av dagen gick vi runt i massa galet trånga second hand-affärer och fikade på diverse mysiga ställen. Senare på kvällen sjöng vi luciasånger i svenska kyrkans kör, det var roligt men kändes helt knäppt!
Onsdagen var ganska lik tisdagen, jag, Stina och Kajsa var i en enorm second hand-butik på tre våningar som heter Come On Eileen. Därefter fikade vi och promenerade till S:t Paul där vi mötte upp med Maria. Jag och Kajsa käkade lunch och på kvällen bjöd vi Maria, Stina och Tove på middag chez nous, hur mysigt som helst! Vi åt linssoppa och drack vin och pratade och hade supertrevligt. Jag och Kajsa försökte oss på att göra Mojito som fördrink, men det visade sig att billig fransk rom inte riktigt lämpar sig för det syftet... Attans. Efter middagen stack vi till Social Club som hade goda cosmopolitans och världens knäppaste liveband. Trevligt hur som helst.
Nu har jag varit ute och ätit crepe med Stina och min väska är nästan färdigpackad. Och nu insåg jag att det är ganska brådis för planet går om fyra timmar! Jag skriver mer när jag är hemma igen! A bientôt!
Paris
Foto: Katrin Jakobsen
