en kaffecino, tack
Jag är slut som människa. Inatt sov jag jättedåligt. Idag har jag jobbat 8 timmar på folk å rock och inte suttit ner en enda gång. Av någon anledning ville hela malmö stad fika just idag. Jag har ont överallt och har inte ätit sedan 9. Jag kommer nog inte orka resa mig mer idag. Tur att jag sitter i en stol med hjul på så att jag kan rulla bort till min säng och sova. Det ska jag göra nu. God natt. Den som väcker mig inom de närmsta timmarna dör. Mvh, Stina.
PS: Tre roligaste felsägningarna:
1. många pensionärer tror att cappucino heter "kaffecino". väldigt roligt.
2. folk som inte kan uttala focaccia och säger "focasia"
3. "en dubbel expresso tack"
22.34
Kvällens planer blev ändrade då Old School på Bodoni kl 20.00 för 20 spänn ingen åldersgräns visade sig vara Old School på Bodoni kl 23.30 för 50 spänn och 18-årsgräns. Sånt är otippat och oball. Det är vid såna tillfällen man ska ha en egen lägenhet och kunna säga kom upp till mig så dricker vi martini. Det är också vi såna tillfällen man faktiskt tackar gud för kvällsöppet espresso house och en apelsinjuice för 32 spänn. Det är vid såna tillfällen man sedan går hem och döper sitt blogginlägg till ett klockslag för att man saknar bättre titel. Men mest för att det ser bra ut. Jag är jättetrött just nu. Jag skriver mest för att skriva. Jag dricker yogi-te och funderar på om jag ska tvätta håret nu eller imorgon. Funderar på om gymnastik i skolan verkligen är helvetet på jorden eller om det faktiskt finns något värre? Funderar på att skippa gympan hela tvåan och satsa schten hårt i alla andra ämnen och så kanske ett litet ig inte räknas. Okej, imorgon ska jag:
- söka upp musikläraren och diskutera specialmusikgrejen
- hitta mechmet och köpa kollegieblock
- snacka med ita om matte B
Hjälp. Jag tycker det är väldigt jobbigt att prata med lärare. Det är så sjukt seriöst. Det känns som om de ser rakt igenom en, vad man än säger. Lite som med psykologer. Jag har aldrig varit hos en, men det verkar sepeläskigt. Nu är klockan 22.46 och jag har skrivit blogg i exakt 12 minuter. Väl spenderad tid. Over and out.
En stund av lycka
Nu är jag hos min fridie. Stinus är också här. Dom står och lagar linssoppa medan jag sitter här och dricker päroncider. Snart ska vi kolla på mean girls och sen ska vi göra semlor. Livet leker ibland.
En bil och en bro och en fache
Jag hör att läraren pratar men jag förstår inte över huvud taget vad hon pratar om. Vad är en fache? Mysteriet kvarstår.
Pappa tittar på pingis-OS
"Jaa, ta den! NEJ! Synd, fan också. Det är bra, det är bra... BRAAA! Bra spelat. Passivt... Mmm... JAAA!! Vilken boll! BRA PERSSON! Oh, tur... Tur, tur... bra. Ja, ta den, Persson! NEJ! Faan.... Ja! Nu så! Ja! JAAA!! Bra! Det är bra, det är riktigt bra. Oh vad bra... 42 år gammal... Nej... Nä... Nu känner han press.. Ja! Nej! Ja! JA!! FAN VAD BRA!! Jaa, tre poäng! Jaa, fan vad bra! WOHO!! 10-8! JAA, 10-8!! Nej, synd... fan... ja.... SÄTT DEN, PERSSON!! JAAAAAAAAA!! JAAAAA, VILKEN BOLL!!! FAN VAD BRA!!!"
Detta vaknade jag till imorse. Vem behöver en väckarklocka?
Slutet på början, början på slutet eller bara början
So, here we are. Sommaren är definitivt över och skolan har definitivt börjat. Det känns både konstigt och roligt och inte helt okej på samma gång. Jag vet inte vad jag tycker om att vårt kära Petri numera har ersatts med Pildamm. Eller jo, det vet jag. Jag gillar det inte. Kan bero på att det är första veckan i skolan, kan bero på att det börjar gå mot höst, men hela Pildamm känns bara så... grått. Tråkigt. Deppigt. Jämfört med fina S:t Petri Läroverk. Jag längtar tills vi får komma tillbaka dit. Det handlar trots allt bara om ett år. Och med tanke på att hela ettan gick skrämmande fort så är det väl bara att hoppas att även tvåan kommer att göra det.
Mina dagar består just nu enbart av skola och jobb. Det är en drastisk förändring jämfört med sommarlovets lata dagar, men samtidigt rätt kul. Trots att kvällarna blir sena ute på festivalen och min sömnbrist redan gått över acceptabel nivå. Tidigare idag visade denna trötthet sig då unga fröken Stina "tourettes syndrom" Lindström råkade säga "bajs" inför en kund. Ganska högt också. Ibland blir jag bara så stolt över mig själv. Bör tilläggas att kunden i fråga gick utan att beställa något. Varför, kära Malmö kommun, sätter ni Malmöfestivalen samma vecka som skolan börjar? Detta är ren och skär dumhet. Tror ni att ska förhindra ungdomarna från att festa under festivalen? Förstår ni inte att ungdomarna likt förbannat är ute och halsar rebenschoppen ur tetrapack varenda kväll? Det enda detta medför är en mycket dålig skolstart, inkluderande en veckas ständig bakfylla och alldeles för lite sömn.
Well well, imorgon är det sista jobbdagen på Folk å Rock för ett tag och sista kvällen på Malmöfestivalen. Helt klart värt att fira. Slut på Malmöfestivalen innebär verkligen slut på sommaren, och det känns faktiskt skönt. Denna sommar började bra och slutade dåligt, och jag är därför väldigt redo att bara lägga den bakom mig och komma tillbaka till det verkliga livet igen. Där öppnar vi ett nytt kapitel som stavas höst, skola och allvar. Det sägs att tvåan är det värsta året, men jag ska fan i mig lyckas. Jag tänker inte gå igenom ett år till av skolångest. Jag vägrar. Jag tänker lägga mer tid på skolan och mindre tid på saker utanför. I och med denna prioritering har jag bestämt mig för att sluta på teatern, min älskling och stora passion, vilket är enormt tråkigt. Men jag måste. Skolan måste vara prio ett, annars funkar det inte. Något jag upptäckte under mitt första år på gymnasiet.
Med detta säger jag tack och hej till den troligen mest händelserika, roliga, känslosamma, konstiga, underhållande, galna och underbara sommaren i mitt liv. All kärlek till mina vänner, de finaste människorna jag vet. Vi må ha våra duster och intriger, men vi vet att vi finns där för varandra trots allt, inte sant?
Och till sist, låten som för alltid kommer att vara sommaren 2008:
I kissed you goodbye at the airport
I held you so close to me
I said "So here we are now and I can't stop from crying, Lily"
And you said "Hey hey hoo, you know this is the way to go,
you will forget about me when I'm on that plane,
forget about me when I'm on that plane."
Tonight, tonight, tonight, tonight
I wanna be with you tonight
Tonight, tonight, tonight, tonight
I wanna be with you tonight
The plane took off and my love went with it
The chilly wind whipped my both cheeks hard
And the man next to me said "Everything is gonna be alright."
I said "Nothing is gonna be alright, but thank you anyway."
And then I saw your face in the airplane window
I waved my hands and I shouted to you
Tonight, tonight, tonight, tonight
I wanna be with you tonight
Tonight, tonight, tonight, tonight
I wanna be with you tonight
I wore a T-shirt and my worn out hat
Abandoned as a summercat
And as I stood there as a broken heartes I realized you got the car keys still
So I broke in to my own old car
I fell asleep on the passanger seat
I dreamed of summer sex with you and you whispered in my ear
Tonight, tonight, tonight, tonight
I wanna be with you tonight
Tonight, tonight, tonight, tonight
I wanna be with you tonight
Why can't you leave me tomorrow instead?
Why can't you leave me tomorrow instead?
And above the clouds she said to her self "I can't believe how naive a man can be,
that's why I love you so and that's why I can't be with you..."
Tonight, tonight, tonight, tonight
I wanna be with you tonight
Tonight, tonight, tonight, tonight
I wanna be with you tonight
drink me, make me feel real
Aj
Ikväll gjorde det ont.
I Rio de Janeiro dansar alla poliser samba
God morgon. I morse vaknade jag av fågelkvitter. Det kändes härligt men konstigt, typ som att vakna av tuppen. Sånt som inte riktigt händer. Men det var en fin start på dagen. Nu sitter jag och dricker god smoothie, lyssnar på Cornelis och ska snart iväg och jobba på Folk å Rock. Det ska bli kul att jobba idag, orkar inte bara sitta hemma och dega. Någonting säger mig att detta kommer bli en bra dag.
Midnatt råder
Tyst är det i husen och alla sover utom jag. Jag hålls vaken av samma tankar som hållt mig vaken allt för många nätter nu. Hopplösa återvändsgränder till tankar, som alltid leder tillbaka till ruta ett. Just nu vill jag bara blunda för det som är jobbigt. Bli klappad på huvudet och insvept i ett duntäcke. Vara kravlös, ansvarslös, fri från all skuld. Leva i en fantasi tills solen går upp. Jag vill bara höra att allt kommer bli bra, till slut.
. 
en söndag med Schindler
Goddag. Idag är det söndag och därmed åtta dagar kvar tills skolan börjar. Åtta dagar. Gah! Det är, ursäkta uttrycket, helt jävla sepe. Tiden har gått otillåtet snabbt. Men, no worries, jag tänker inte ägna detta inlägg åt att gnälla över detta bedrövliga faktum. Inte heller åt bittra funderingar över hur fan tiden kunde gå så fort eller sorgliga uppräkningar av allt jag inte hunnit med denna sommar. Det har varit en fin sommar, en händelserik sommar. Äsch, har och har, det är ju för tusan fortfarande sommar! Om mindre än en vecka är det fest som i festival i Malmö stad och det kommer bli så jävla roligt! I och med att jag har legat hemma den senaste veckan, dunderförkyld och isolerad från verkligheten, var det först idag jag såg att matstånden har börjat resas på Gustav Adolfs torg. Direkt blev jag lite gladare. Okej, sommaren är över, men vi har en styck malmöfestival to go och det slår fan i mig all skolångest i världen!
Förresten, på tal om skolångest, hallå? Var har den tagit vägen? Ärligt talat känner jag mig inte särskilt panikslagen över att börja skolan igen. Jag kan väl inte precis påstå att jag längtar, men den sedvanliga monsterångesten innan skolstart lyser konstigt nog med sin frånvaro. Bara att tacka och bocka, eller..? Well well, kollade igenom programmet för malmöfestivalen och hittade fredagens måsten: Ceasars kl 19.10 och Billie the vision and the dancers kl 21.25. (Två andra sköna aktiviteter i programmet var "Sex för seniorer, dansbanan 16.00" och "Drug smart, drugsmarttältet 13.00". Hm..?). Singer/songwriterslam skulle också vara mysigt, får se om man orkar det.
Idag har jag haft en mysig dag, en typisk söndag. Jag vaknade, åt frukost med familjen framför Schindler's List, fikade med Stina och sen har jag bara suttit och spelat piano och jobbat lite. Dagarna går så fort på loven. Kan de inte gå så fort i skolan istället? Tänk vad skönt det hade varit om en timmes historialektion hade gått lika fort som två avsnitt Sex and the city. Och vice versa. Skoldagarna hade flugit iväg. Filmkvällarna hade aldrig tagit slut. Ah! Vilken dröm. Nej, nog snackat om historielektioner, skolångesten börjar göra sig lite påmind. Dock inte i monsterformat.
Nu ska jag jobba vidare och sen är det dags för Schindler's List - disc 2. Lovely! Ciao
Förresten, checka min snygga vän Wilmas blogg:
Blommor
you don't need a weather man to know which way the wind blows
En eloge till Cate Blanchett! Vilken enormt duktig skådespelerska. Såg "I'm not there" igår, filmen om Bob Dylans liv uppdelat på sex olika karaktärer. Cate gjorde tveklöst den mest klockrena Bob Dylan ever. Slog de andra grabbsen med hästlängder! Även om Heath Ledgers version av Bob inte var helt fel heller, han är en sådan fantastisk talang att han lyckas med allt. Jag menar, Heath som jokern? Just när ingen trodde att Jack Nicholson skulle kunna överträffas. Grymt! RIP Heath och hoppas att Cate får den ära hon förtjänar för denna roll.
När vi ändå snackar om Bob... snyggaste musikvideon ever?
Förkylningskurvan pekar för övrigt rakt uppåt. Låt mig bli frisk!
-
so,
so you think you can tell
heaven from hell
blue skies from pain
blue skies from pain
can you tell a green field
from a cold steel rail?
a smile from a veil?
do you think you can tell?
a smile from a veil?
do you think you can tell?
and did they get you to trade
your heroes for ghosts?
hot ashes for trees?
hot air for a cool breeze?
cold comfort for change?
hot ashes for trees?
hot air for a cool breeze?
cold comfort for change?
and did you exchange a walk on part
in the war for a lead role in a cage?
how I wish
how I wish you were here
we're just two lost souls swimming in a fish bowl
we're just two lost souls swimming in a fish bowl
year after year
running over the same old ground.
what have you found?
running over the same old ground.
what have you found?
the same old fears
wish you were here
