dixigt

Det är söndag. Det är en dag som har börjat bra. Jag har vaknat hos syster min, ätit frukost och myst. Köpt tre skivor (vägra nedladdning!) och spelat lite piano. Nu sitter jag med tredje kaffekoppen för idag och bara är. Känner mig harmonisk och lugn. Vilket är rätt obefogat då man endast kan beskriva denna vecka som en helvetesvecka. Nästa också för den delen. Prov, prov och åter prov. Arbeten, arbeten och åter igen arbeten. Men jag klagar inte. Från och med nu ska jag aldrig mer klaga på skolan. He, he, hur bra kommer det gå? Återstår att se. Men vad fan, tänk hur många människor som aldrig får chansen. Det är faktiskt en chans. Att lära sig och att åstadkomma någonting. Man får ju försöka uppskatta det. Även när man sitter och svettas med 37 sidor naturkunskap dagen innan det där provet som avgör hela kursen. Till exempel. 

Ute blåser det fortfarande. Det var nästintill storm igår. När jag cyklade hem till Kajsa fick jag ge upp efter tre försök att runda ett hörn, kom inte fram över huvud taget för väggen av motvind. Jag både förundrades  av och förbannade naturens krafter, det är jävligt läskigt samtidigt som det är fascinerande. Men fram till Kajsa kom jag i alla fall (trots att vägen dit tog 20 minuter istället för fem), frusen och med en frisyr värdig Einstein. Vi gjorde jättegod morotssoppa med koriander och apelsin och tittade på melodifestivalen, och jag säger bara Björn Gustafsson! Vilken extremt duktig komiker! Helt sanslöst rolig. Checka detta klippet där han är med i Parlamentet;

http://www.youtube.com/watch?v=cPuSB1WnEsc

Nä nu är det dags för lite skolarbete. Usch. Det är ingen som skulle vilja skriva ett arbete om kärnenergi till mig? Nej? Har totalt kört fast här. Men men. Förhoppningsvis går det lite lättare nu. Nu när man sitter med Tom Petty i öronen och känner lugnet sprida sig i kroppen. 

Ah. Vilken dag.