dixigt

God dag. Egentligen har jag inte så mycket att skriva idag. Det är söndag och jag är på typiskt söndagshumör. Det är varken bra eller dåligt, jag är varken glad eller ledsen, trött eller pigg och inte heller någonting annat. Jag bara är. Fast när jag tänker efter är det faktiskt ganska bra. Just nu sitter jag och dricker kaffe, lyssnar på Amos Lee och tänker på vilken bra helg det har varit. I fredags träffade jag mina älskade teaterbuddies Karolina och Sara. Vi gjorde tacos och kollade på film och pratade teaterminnen kvällen lång. Supermysigt och trevligt, jag kom till den betryggande insikten att det jag älskar mest med teatern nog ändå är mina kära vänner. Och dom kommer jag ju ha kvar även om jag inte går kvar. Gårdagen var en skön dag, jag sov till halv tolv och åt långfrukost, kollade på Sex & the City och spelade piano. Vid tre-tiden mötte jag upp med Isa och Siri i regnrusket på stan (vadan detta regn?) och strosade runt lite. Ganska snart slank vi in på Cosmopolitan (vars tomatsoppa för övrigt är to die for!) för att värma oss lite, och blev sittandes till lite senare än vad som var planerat - ingen pluggning där alltså... När jag kom hem gick jag in i min port och möttes av en smärre djungel. Det visar sig att mamma och pappa varit på Åkarps Växtcenter och gått loss på halv lagret. Haha... Mamma var så lyrisk över alla sina pelargoner att hon satte igång att baka äppelpaj så fort vi kom innanför dörren. Senare på kvällen var jag barnvakt åt Frida och Hugo, troligen världens sötaste barn, och fick se både High School Musical 1 och 2. Idag har jag repat och nu är jag nyss hemkommen från Wilma. Det som skulle bli en kväll av aktivt plugg råkade naturligtvis bli tre timmars plojande, men vårt hemliga projekt är i alla fall nu officiellt igång... tihi! Vi avslöjar mer inom sinom tid. Såja, nu har jag berättat om min helg, och detta helt utan varken styckeindelningar eller bra formuleringar. Nåväl! Adios, go vänner, och kom ihåg att idag är den första dagen på resten av ditt liv.