regn och dimmiga tankar
He woke up, the room was bare
He didn't see her anywhere
He told himself he didn't care, pushed the window open wide
Felt an emptiness inside, to which he just could not relate
Brought on by a simple twist of fateJag vet inte riktigt vad jag tycker om dagar som denna. Dagar då ingenting går som planerat. När det varken är soligt eller inte. När en kopp kaffe blir till tre och man finner sig själv utan paraply i regnet. Man får en märklig känsla av tomhet i maggropen som man inte kan sätta fingret på. Nu är höst på väg mot vinter. Förra året var jag ganska sorgsen vid den här tiden på året. Nu känner jag mig bara ganska tom. Tömd på alla känslor. Eller fylld av sådana som jag inte kan definiera. Jag är nog helt enkelt ingen höstmänniska.
Kommentarer
Postat av: frrrrriririr
jag tycker att vi lurar oss själv och låtsas att vi är höstmänniskor för allt annat tjänar ingenting till. tänk istället på att det är 268 dagar kvar till roskilde och det är inte spilld mjölk över det inte.
jag håller med dig förresten. jag orkar inte med någon. jag hatar alla. allt. helst skulle jag vilja stänga in mig med dig och stina i mitt rum, eller ditt vardagsrum och spendera hela hösten där för att sedan komma ut och lyckligt baka lussekatter. så säger jag. fy vad det låter bra. nä, nu ska jag ta och ringa dig. puss min fina charlie. jag älskar dig.
Trackback
