16.32 och en stängd dörr
Återigen har min oförmåga att komma i tid gjort sig påmind. Jag är verkligen fullkomligt inkapabel till att vara i tid. Det är ett handikapp hos mig. Jag vet detta, och känner att jag behöver klargöra en sak för alla i min omkrets: ni behöver inte påpeka det för mig. Jag har redan fått höra det i 17 år. Jag kommer alltid att vara fem minuter sen, det är bara så det är. Självklart försöker jag bättra mig, det är något jag jobbar med varje dag. Men alla har vi våra brister och jag ber er att acceptera min.
Alltså, grejen med mig är följande. Jag är kvällspigg, och fungerar därför som bäst på kvällen/natten. Det är då jag är som piggast och mest koncentrerad. Det är då jag börjar plugga, spela piano, städa rummet och gör annat jag tänkt göra hela dagen. Vilket resulterar i att jag lägger mig för sent, vilket i sig naturligtvis leder till att jag vaknar för sent på morgonen. Jag är inte heller en särskilt snabb person, något som många i min närhet kan intyga. Jag äter långsamt, jag borstar tänderna länge och jag hatar att stressa. Därför gör jag inte det heller. Dessutom är jag en stor tidsoptimist som när klockan är fem i fortfarande tänker "jag hinner".
Största tidstjuven på morgonen är utan tvekan badrummet. Duscha, föna, fixa - allt tar tid. Och ännu längre tid för mig, eftersom jag som tidigare sagt är ökänd för att vara allmänt långsam. Jag är dessutom en person som inte klarar sig utan frukost. Får jag inte mat när jag vaknar så avlider jag framåt tio-tiden. Jag fungerar helt enkelt inte. Måste därför äta på morgonen, och då blir det dags för ännu ett av mina långsamma moment - att bre mackor. Jag brukar säga att det är en konst. Som pricken över i:et står det med stora bokstäver på min köksklocka: "LUGN, DU HINNER". Och jag kan säga er att jag tror inte på mycket, men jag tror på min köksklocka.
Så, här har ni en liten del av förklaringen till mitt beteende. Har ni några ytterligare funderingar kring detta är det bara att fråga på. Tills vidare hoppas jag att mitt handikapp härmed är accepterat, och nästa gång ni ser mig cykla som en duracellkanin med adhd så förstår ni förhoppningsvis varför.
Med all kärlek.
Kommentarer
Postat av: stini
jag älskar min fina tidsoptimist som borstar tänderna och brer mackor på en timme!
Trackback
