En hi-5 och en falafel

Jag är så trött! Men större än min trötthet är behovet av att skriva av mig. Min hjärna går på högvarv just nu, fråga mig inte varför. Känner mig i behov av att prata med någon, diskutera någonting eller bara allmänt babbla. Då mamma befinner sig på Mallorca, Kajsa är ute och pappa sover, är det bara du - min kära blogg, ständigt offer för mina tankar och funderingar - som återstår. Jag är nyss hemkommen från Karolina som av en fullt förståelig anledning rimmar på fina. För hon är min fina vän. Jag tycker väldigt mycket om Karolina och Karolinas lägenhet, den luktar rooibos-te och det bjuds alltid på någonting gott när man är där. Ikväll fick jag äppelpaj och sen gjorde jag och Karolina choklad-fondue och tittade på "Underbara älskade". De spelar en fantastiskt vacker låt i den filmen, jag har försökt hitta den men den finns ingenstans... Jag måste hitta den. Den fick mig att tänka på farmor. Jag vet inte varför. Underbara saknade farmor. 

All and all en mycket mysig kväll ikväll. Dessutom välbehövd, efter gårdagens brutala misslyckande. Ett ord: inspark. Varför gick jag på ettornas inspark? En mycket bra fråga. Jag spenderade största delen av gårdagen + i morse med att försöka lista ut svaret på den. Jag antar att det bara var av ren dumhet. Brutalt tråkig fest på Luftkastellet som
1. Ligger långt ut åt helvete 
2. Är helt enormt och tar ungefär 3 gånger så många människor som vi var igår. 

Dessförinnan spelade i alla fall Lykke på Café Barbro, tillsammans med en massa andra band, vilket var trevligt. Jag försöker härmed minnas fredagen den 26/9 som den najsiga kvällen på Café Barbro, inte som kvällen då jag betalde 120 spänn + taxipengar för att vistas i samma lokal som ca 400 packade tjejer med för mycket foundation och bitch-blickar i högsta hugg. Herregud. 

Låt oss nu tänka på morgondagen. Söndag. Jag ska göra INGENTING! Så jävla skönt. Inget jobb och inget plugg. Jag ska sova, äta, titta på när molnen åker förbi. Gå runt i pyjamas hela dagen. Idag kom förresten Timbuktu in på Folk å Rock när jag jobbade, han köpte dock inget i caféet utan tittade bara på skivor. Attans! Jaja, det slår ju dock inte den gången då Günther kom in och beställde en latte och en morotskaka. Då grät jag nästan av stothet efteråt. Fan att jag inte tog Günthers autograf. Det hade ju varit det coolaste i världen. 

Att se "Underbara älskade" fick mig att tänka på "Så som i himmelen", vilket ledde tankarna till mitt älsklingsklipp med Helene Sjöholm. Här är det, så vackert så att man kan gråta. Helene Sjöholm sjunger Du måste finnas live i Minnesota. Hon har en känsla i sin röst som inte liknar någon annans. Titta och njut. 


Kommentarer
Postat av: Karolina

Jag älskar dig. du är den finaste vännen man kan ha.

2008-09-28 @ 10:49:19
Postat av: stini

gud, rysningar över hela kroppen! hon sjunger ju helt fruktansvärt bra. man bara dör

2008-09-28 @ 22:55:54
URL: http://stinaskriver.blogg.se/
Postat av: fridi weed

å! jag älskar din blogg och speaking of! min blogg är tillbaka, jag insåg väl trots allt att jag inte kan leva utan den. eller dig förresten, yoga - onsdag?

2008-09-29 @ 21:53:40
URL: http://tittavadjagskrev.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0