Början av ett lov
Det blev lov ändå. Känns nästan lite sjukt, när man tänker tillbaka på skolans brutala asskickande den senaste tiden. För två veckor sen hade jag kunnat svära på att jag aldrig skulle få uppleva en fri minut igen. Då hade jag gjort allt för en ledig sekund, en stund att andas. När skolan slaktade oss som mest och lovet kändes mer som en avlägsen hägring än något som faktiskt skulle komma på riktigt. "Snart är det lov" lät det i skolkorridorerna. "Snart är det lov" löd mantrat under sena nätter av plugg. Well, nu är det lov och det är skönt. Saker som sömn, städning, vänner och pianospelande kan äntligen återfå sina rätta platser på prioriteringslistan. I fredags såg jag "Repeteras: Fröken Julie" på Intiman - det bästa jag någonsin sett inom teater. Så fruktansvärt begåvat. Så enormt roligt. Petra Brylander bevisade än en gång att hon är Sveriges bästa skådis och jag blev enormt imponerad av Mattias Linderoth, som jag tidigare inte fått något direkt intryck av. Jeees. Helt skadat bra var det.
Världens bästa Petra Brylander Mattias Linderoth
Annars har lovet bjudit på mange trevligheter. Jag har fikat och druckit vin och myst och allt annat som hör ledigheten till. Framför allt har jag varit glad eftersom Kajsa äntligen har kommit hem från Paris! Yippie. Att säga att jag har saknat henne är ju att underdriva. Jag fungerar bara allmänt dåligt när jag inte har henne här, jag är halv, ofullständig. Nu är jag hel igen. Fulländad. Det känns bra. Jag försöker komma på andra roliga saker som hänt under det här lovet. Min blogg fungerar nämligen som en extraminne för mig, eftersom jag glömmer allting annars. Just det ja, igår hade Mando Diao en liten ackustisk minispelning/signering på Folk å Rock och Stina och jag var givetvis där, som de forna Mando-dyrkare vi är. Jag hade tänkt mig en mysig liten spelning där folk typ satt och lyssnade, men det var köer och skrikande tjejer och hela paketet. Jesus. Våra älsklingar har växt ifrån oss. Men det var trevligt hur som helst. Var inne idag och lyssnade på nya skivan, Give me fire, och den är ruggigt bra! Jag måste köpa den snarast!
För övrigt håller jag på att läsa Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Har gett mig på den innan men jag tror jag var för liten då. Jag har nyss börjat nu men det bådar gott, jag älskar älskar älskar Vilhelm Mobergs sätt att skriva... Det är något magiskt med det. Man blir helt fast. Det är så vackert. Moberg är nog den enda människa som till och med lyckats ta livet av sig på ett vackert sätt. I ett efterlämnat brev till sin fru skrev han:
"Klockan är 20 över sju. Jag går att söka i sjön, sömnen utan slut."
Magiskt men tragiskt, som Håkan Hellström hade sagt. Nu är klockan tjugo över två och jag går att söka i min säng, sömnen som tar slut alldeles för tidigt imorgon bitti. God natt go vänner.
Kommentarer
Trackback
