dixigt

So, here we are. Sommaren är definitivt över och skolan har definitivt börjat. Det känns både konstigt och roligt och inte helt okej på samma gång. Jag vet inte vad jag tycker om att vårt kära Petri numera har ersatts med Pildamm. Eller jo, det vet jag. Jag gillar det inte. Kan bero på att det är första veckan i skolan, kan bero på att det börjar gå mot höst, men hela Pildamm känns bara så... grått. Tråkigt. Deppigt. Jämfört med fina S:t Petri Läroverk. Jag längtar tills vi får komma tillbaka dit. Det handlar trots allt bara om ett år. Och med tanke på att hela ettan gick skrämmande fort så är det väl bara att hoppas att även tvåan kommer att göra det. 

Mina dagar består just nu enbart av skola och jobb. Det är en drastisk förändring jämfört med sommarlovets lata dagar, men samtidigt rätt kul. Trots att kvällarna blir sena ute på festivalen och min sömnbrist redan gått över acceptabel nivå. Tidigare idag visade denna trötthet sig då unga fröken Stina "tourettes syndrom" Lindström råkade säga "bajs" inför en kund. Ganska högt också. Ibland blir jag bara så stolt över mig själv. Bör tilläggas att kunden i fråga gick utan att beställa något. Varför, kära Malmö kommun, sätter ni Malmöfestivalen samma vecka som skolan börjar? Detta är ren och skär dumhet. Tror ni att ska förhindra ungdomarna från att festa under festivalen? Förstår ni inte att ungdomarna likt förbannat är ute och halsar rebenschoppen ur tetrapack varenda kväll? Det enda detta medför är en mycket dålig skolstart, inkluderande en veckas ständig bakfylla och alldeles för lite sömn.  

Well well, imorgon är det sista jobbdagen på Folk å Rock för ett tag och sista kvällen på Malmöfestivalen. Helt klart värt att fira. Slut på Malmöfestivalen innebär verkligen slut på sommaren, och det känns faktiskt skönt. Denna sommar började bra och slutade dåligt, och jag är därför väldigt redo att bara lägga den bakom mig och komma tillbaka till det verkliga livet igen. Där öppnar vi ett nytt kapitel som stavas höst, skola och allvar. Det sägs att tvåan är det värsta året, men jag ska fan i mig lyckas. Jag tänker inte gå igenom ett år till av skolångest. Jag vägrar. Jag tänker lägga mer tid på skolan och mindre tid på saker utanför. I och med denna prioritering har jag bestämt mig för att sluta på teatern, min älskling och stora passion, vilket är enormt tråkigt. Men jag måste. Skolan måste vara prio ett, annars funkar det inte. Något jag upptäckte under mitt första år på gymnasiet.

Med detta säger jag tack och hej till den troligen mest händelserika, roliga, känslosamma, konstiga, underhållande, galna och underbara sommaren i mitt liv. All kärlek till mina vänner, de finaste människorna jag vet. Vi må ha våra duster och intriger, men vi vet att vi finns där för varandra trots allt, inte sant? 

Och till sist, låten som för alltid kommer att vara sommaren 2008:

I kissed you goodbye at the airport

I held you so close to me

God morgon. I morse vaknade jag av fågelkvitter. Det kändes härligt men konstigt, typ som att vakna av tuppen. Sånt som inte riktigt händer. Men det var en fin start på dagen. Nu sitter jag och dricker god smoothie, lyssnar på Cornelis och ska snart iväg och jobba på Folk å Rock. Det ska bli kul att jobba idag, orkar inte bara sitta hemma och dega. Någonting säger mig att detta kommer bli en bra dag. 

Tyst är det i husen och alla sover utom jag. Jag hålls vaken av samma tankar som hållt mig vaken allt för många nätter nu. Hopplösa återvändsgränder till tankar, som alltid leder tillbaka till ruta ett. Just nu vill jag bara blunda för det som är jobbigt. Bli klappad på huvudet och insvept i ett duntäcke. Vara kravlös, ansvarslös, fri från all skuld. Leva i en fantasi tills solen går upp. Jag vill bara höra att allt kommer bli bra, till slut.  

.  

Goddag. Idag är det söndag och därmed åtta dagar kvar tills skolan börjar. Åtta dagar. Gah! Det är, ursäkta uttrycket, helt jävla sepe. Tiden har gått otillåtet snabbt. Men, no worries, jag tänker inte ägna detta inlägg åt att gnälla över detta bedrövliga faktum. Inte heller åt bittra funderingar över hur fan tiden kunde gå så fort eller sorgliga uppräkningar av allt jag inte hunnit med denna sommar. Det har varit en fin sommar, en händelserik sommar. Äsch, har och har, det är ju för tusan fortfarande sommar! Om mindre än en vecka är det fest som i festival i Malmö stad och det kommer bli så jävla roligt! I och med att jag har legat hemma den senaste veckan, dunderförkyld och isolerad från verkligheten, var det först idag jag såg att matstånden har börjat resas på Gustav Adolfs torg. Direkt blev jag lite gladare. Okej, sommaren är över, men vi har en styck malmöfestival to go och det slår fan i mig all skolångest i världen! 

Förresten, på tal om skolångest, hallå? Var har den tagit vägen? Ärligt talat känner jag mig inte särskilt panikslagen över att börja skolan igen. Jag kan väl inte precis påstå att jag längtar, men den sedvanliga monsterångesten innan skolstart lyser konstigt nog med sin frånvaro. Bara att tacka och bocka, eller..? Well well, kollade igenom programmet för malmöfestivalen och hittade fredagens måsten: Ceasars kl 19.10  och Billie the vision and the dancers kl 21.25. (Två andra sköna aktiviteter i programmet var "Sex för seniorer, dansbanan 16.00" och "Drug smart, drugsmarttältet 13.00". Hm..?). Singer/songwriterslam skulle också vara mysigt, får se om man orkar det. 

Idag har jag haft en mysig dag, en typisk söndag. Jag vaknade, åt frukost med familjen framför Schindler's List, fikade med Stina och sen har jag bara suttit och spelat piano och jobbat lite. Dagarna går så fort på loven. Kan de inte gå så fort i skolan istället? Tänk vad skönt det hade varit om en timmes historialektion hade gått lika fort som två avsnitt Sex and the city. Och vice versa. Skoldagarna hade flugit iväg. Filmkvällarna hade aldrig tagit slut. Ah! Vilken dröm. Nej, nog snackat om historielektioner, skolångesten börjar göra sig lite påmind. Dock inte i monsterformat. 

Nu ska jag jobba vidare och sen är det dags för Schindler's List - disc 2. Lovely! Ciao

Förresten, checka min snygga vän Wilmas blogg:

En eloge till Cate Blanchett! Vilken enormt duktig skådespelerska. Såg "I'm not there" igår, filmen om Bob Dylans liv uppdelat på sex olika karaktärer. Cate gjorde tveklöst den mest klockrena Bob Dylan ever. Slog de andra grabbsen med hästlängder! Även om Heath Ledgers version av Bob inte var helt fel heller, han är en sådan fantastisk talang att han lyckas med allt. Jag menar, Heath som jokern? Just när ingen trodde att Jack Nicholson skulle kunna överträffas. Grymt! RIP Heath och hoppas att Cate får den ära hon förtjänar för denna roll. 

När vi ändå snackar om Bob... snyggaste musikvideon ever?

Förkylningskurvan pekar för övrigt rakt uppåt. Låt mig bli frisk!

so,

so you think you can tell 

heaven from hell
blue skies from pain

can you tell a green field 

from a cold steel rail?
a smile from a veil?
do you think you can tell?

and did they get you to trade 

your heroes for ghosts? 
hot ashes for trees?
hot air for a cool breeze?
cold comfort for change?

and did you exchange a walk on part 

in the war for a lead role in a cage?

how I wish 

how I wish you were here
we're just two lost souls swimming in a fish bowl

year after year
running over the same old ground.
what have you found? 

the same old fears

wish you were here

Värst vad jag har börjat blogga. Jag ihoplimmad igen, bara så ni vet. Med karlssons klister så allt är bra. Ikväll är det fredag och jag är nyss hemkommen från ida, fest och fläderblomssaft och gratisvodka i köket. Nybörjarmisstag kanske jag och siri och joel skrek. Kanske planerade vi bokbål på toaletten och kanske var prada dagens mest diskutabla märke. Kanske snurrar det lite i min skalle. På bussen hem träffade jag på Green Days hela fan-skara och diskuterade allsång på skansen. Vilket även diskuterades livligt på jobbet idag, då alla i hela världen tydligen sett Amanda Jensen framföra sin smoke on the water-kopia utom jag. Nu för tiden tillhör allsång på skansen typ allmänbildning. När hände detta? Var befann jag mig? Nu är jag sådär lite fyllehungrig och übersocial, jag vill ha någon att  äta mackor  och diskutera FRA-lagens alla negativa aspekter med. Men familjen min är i falsterbo, vännerna mina är antingen i småland eller i sovande tillstånd och pojkvännen min är ej inom räckhåll. VADAN DETTA. Oj caps lock. Nu kom jag och tänka på en liten sak som jag och wilma kom på en gång i tiden: världen skulle vara så mycket finare i caps lock. Inte sant? Tänk en hel värld, en hel befolkning, en hel civilisation, allt i caps lock. Vad vackert. gud vilka fylletankar. Nu är det dags att sova, stina. Tack stina. Snart ska jag följa mitt eget råd. Men jag måste bara diskutera lite fram coh tillbaka med mig själv först. vänta jag ska bara ta lite müsli. DAGENS FRÅGA (caps lock med vilje): varför skriver vi här i sverige müsli med tyskt y? Varför inte mysli? Bra fråga som kräver bra svar, kräver nästan en demonstration och protestlista också. Vänta nu ska jag ta mysli. Sådärja. Åh vi har världens godaste müsli (okej jag erkänner "mysli" såg helt sepe ut) på jobbet, m-m-m. gotti. Idag skulle jag egentligen jobbat mellan  13 - 17 men eftersom det var sepemycket att göra fick jag jobba över till halv åtta, så imorgon ska jag dit och casha in lite mer pengar. Najs. Okej, dags att sova. Kanske ett sex and the city-avsnitt först, eller kanske en extra skål müsli. Eller kanske både och. Livet är till för att njutas av. Jag kan både ha müslin och äta den. Riktigt najs, mannen. Sov gott alla som orkade läsa detta babbel ända hit. Pusshej!

Men förutom kyl-incidenten är livet är så lätt just nu. Päronen bor i falsterbo och jag bor för det mesta ensam i staden. Det funkar oftast bra. Och i förrgår fick jag ett sommarjobb! Jessika på folk å rock ringde och frågade om jag hade lust att hoppa in och jobba några dagar framöver - jo man tackar, sa jag. Så igår jobbade jag första dagen, svittigt som tusan men faktiskt väldigt roligt. Förhoppningsvis kan jag jobba där mycket i sommar. 

Efter jobbet igår stack vi till stapelbedsparken där lite diverse band spelade, och därefter gick jag, stina, isa och andy till volym. Skönaste sommarkvällen på länge! Nu är jag nyss hemkommen från egmont, ska snart bege mig mot Falsterbo med erik och käka middag med mor och far. Det ska bli mysigt. Ska bara dricka upp min nutrilett shake först - för just det ja, jag glömde ju berätta, i princip det enda som återstår i min kyl efter kyl-incidenten är mammas gamla nutrilett-grejer. Jag går numera alltså på ofrivillig diet. Diskuterade ämnet med Kenneth på jobbet igår, och då lät han mig ta med mig två mackor hem till middag. Måste ta mig i kragen och handla imorgon. 

Well, nu ska jag i alla fall ta bussen till f-bo och få lite riktig mat i magen! Adios amigos

Hej blogg! Nu ska jag minsann skriva i dig igen. Jag känner att det är dags. Mestadels för att jag inte har något bättre för mig. Idag är det onsdag och jag har 1) varit hos optikern 2) kollat på 2 avsnitt av OC och 3) ätit pepparkaka. Än så länge är det en trevlig dag. Förutom att mannen min har lämnat mig för simrishamn, det är inte helt bra känner jag. Men då är det ju passande att jag och Karolina drar till bohuslän på fredag! Så slipper jag sitta här i min ensamhet och jäsa. 

I måndags var jag och kajsa ute och shoppade. Har nog aldrig shoppat så mycket på samma gång i hela mitt liv. Jag köpte:

- Röda jeans, monki

- Skärp, monki

- Grå kofta, Weekday

- Svart klänning, h&m

- Behå, h&m

- Svarta jeans, Bennetton 

- Gul blus, Tjallamalla

- Grått linne, monki

Dessutom fick jag ett par svarta apsnygga sidenpumps av Kajsa (vars lilla etta för övrigt håller på att svämma över av skor). Därefter rensade mor och syster ut sina garderober och många, många klänningar intog sina nya platser i min garberob. I loooove it. Dock är det väl också dags för mig snart att rensa ut min total-översvämmade garderob... heh. Annars tycker jag att jag har varit relativt duktig när det gäller sånt. Mitt rum är STÄDAT, alla som vill komma hit och bevittna detta med egna ögon är varmt välkomna. Jag börjar för övrigt känna ett enormt festivalsug igen. Om cirkus en månad är det dags för emmaboda, hemmaboda. Så jävla trevligt. Lite roligt att maskinen ska spela - vad har mannen gjort, en enda låt? Är det "alla som inte dansar" på repeat i en timme som gäller då eller? Återstår att se. 

Jamen det var väl trevligt att få snacka lite med dig idag, fina blogg. Just det ja, jag sa ju att jag hade varit hos optikern, för jag ska få världens fetaste nya glajjor! Kommer bli najs! Mina nuvarande är inte riktigt okej, helt skabbiga och snea och gamla. Nä det blir gött med nya. Kom precis på att det är många som är borta just nu. Frida är i Kanada, Wilma i Las vegas och erik i Simrishamn. Vadan detta? Jag behöver träffa Stina ikväll känner jag. Jag saknar stina. Hon och jag brukar liksom träffas i princip varje dag och nu har vi inte träffats på jättelänge. Funkar ej. Nä nu får jag ta och ringa henne. Tack blogg för att jag fick lufta mina tankar litegrann, vädra mina känslor eller lätta på mitt hjärta eller hur man nu vill uttrycka sig. 

Förresten, jag höll ju på att glömma... checka vår nya låt: www.myspace.com/lykke4life !

Jag är lycklig just nu. Sådär bubblar-i-magen-lycklig. Sådär lycklig så att jag inte riktigt kan äta ordentligt eller sova eller plugga och koncentrera mig på något som är viktigt. Allt känns bra. Snart är det sommarlov och solen gör allting lite finare. Min plånbok ekar tomt och min sömn är nästintil obefintlig men jag har fina minnen så det gör ingenting. Jag känner att jag börjar få ordning på mina prioriteringar vilket är väl behövt och duktigt av mig.  Igår var det student och fyra glas champagne på nästan tom mage. Gick rakt upp i mitt lilla huvud och jag blev så glad, så glad. Ikväll är det releasefest på KB för Billie the visions nya skiva, det blir ball. Varför är allt så fint? Varför är alla runt omkring mig så fantastiska? Varför mår jag så jävla bra som jag gör? Jag vet inte och jag bryr mig inte för allt är underbart. Nu ska jag skriva krönika. Sen förfest. På återseende!

Igår kväll åt vi middag hos Kajsa med kusinerna, det var hur trevligt som helst. Vi pratade fylleminnen och pinsamheter och om vår speciella, men ack så fina, släkt. Jag slocknade hos Kajsa och blev såklart försenad till skolan i morse. Suck! (ej av välbehag). Jag tror aldrig att jag har kommit i tid till naturkunskapen, faktiskt. Sånt är ju lite lustigt. 

På söndag åker jag och familjen till Åre. Mycket skidåkning, mycket släkt, mycket mat. Trevligt, trevligt. Ska bli skönt att komma bort ett tag. Få ordning på mina tankar. Jag är så trött. Igår skulle jag jobba, men efter skolan var jag så trött att jag bara däckade i soffan direkt. Vilket ledde till att jag idag fick skolka sista lektionen för att jobba idag istället. Smart drag, mister krister. Nu sitter jag under mitt gosiga duntäcke i soffan med te och grekisk yoghurt och hör regnet smattra mot fönsterrutorna. Regn är rätt mysigt om man sitter inomhus. Dock inte annars. Om en timme ska jag tvingas dra mig ut i kylan för att cykla och repa. Men helst hade jag bara velat vira in mig i mitt täcke och ligga där som en larv i sin kokong. Tills det hade blivit sommar. Jag vill bara sova mig förbi denna tid. Det är bara kallt och jävligt. Jag är så trött på denna kyla. Jag är så trött.

Det har verkligen varit fullt upp den senaste tiden. Har haft två av de jävligaste veckorna i skolan på länge, repat Hud mot Hud varje helg, övat inför pianokonsert den 1 april,  Lykke har kommit igång och börjat repa igen och jag har haft tre deadlines till jobbet. Har nog inte sovit mer än sex timmar varje natt. Det tär. Det känns som om jag konstant är stressad för någonting. Jag orkar inte. Men jag vill inte heller sluta på någonting. Måste behålla jobbet, vill definitivt inte sluta på teatern och pianot är det som för mig att orka skolan. What to do..?

En sak är i alla fall säker. Nu på lovet ska jag koppla bort allting och slappna av.  Bara vara. Jag är sjukt opepp på allt som har med fest och uteliv att göra. Det enda jag vill är att gå runt i pyjamas och baka chokladbollar och kolla på film med duntäcke och chipsmage. Mm. Det är vad jag kallar livet. 

Carpe diem.