Zed's dead, baby
Här sitter jag och missar vad som skulle ha varit min enda skidåkningsdag detta året. Gött mos.
Vid såna här tillfällen är det tur att Otis Redding finns.
Tuesday afternoon
Att hoppas på det bästa funkar bra i de flesta sammanhang, funkar sådär när det gäller sjukdom. Det var nämligen det jag sysslade med igår när jag, trots råförkylning, bestämde mig för att uträtta diverse ärenden ute på stan i en alldeles för kall jacka. I morse vaknade jag i misär. Jag vet inte om det är influensa som har drabbat mig men något jävulskap är det. Hur känns influensa? Någon som har haft det kan väl rapportera? Har hört någon likna det vid att bli förlamad. Som helvetet självt, säger andra. Jag är varken i helvetet eller förlamad men jag mår ganska pissigt ändå. Kanske är det inte influensa. I vilket fall som helst hoppas jag att det går över tills imorgon, annars missar jag min troligen ENDA skidåkningsdag detta året! Vilket inte får hända! Därför har jag spenderat dagen med att bota mig själv bäst jag kan. Totalt har jag klämt i mig 2 citroner, 4 råa vitlöksklyftor, 9 esperitox och 5 koppar (läs hinkar) te med honung. Kombinerat med 8 Sex and the city-avsnitt som har jag tittat på invirad i min lilla duntäckes-kokong. Blir jag inte frisk nu har gud någonting emot mig.
För övrigt har jag underhållit mig med att nostalgitrippa bland Coldplay-klipp på youtube. Och frågat mig själv varför, varför, varför jag inte var i Toronto den 6 mars 2006.
Coldplay - Clocks
Coldplay - Fix you
Midnattsbabbel. Eller bara ett rövdåligt inlägg
Hej alla läsare. Ni som fortfarande läser denna blogg förtjänar medalj. Jag kan inte längre skylla på tidsbrist när folk frågar mig vad som egentligen hände med min blogg. Känner att det börjar bli dags för mig att krypa till korset och erkänna att den egentliga orsaken är lathet, brutal brist på engagemang, kalla det var ni vill. Det är inget jag är stolt över men så är det.
Just nu är det måndag kväll/natt/tisdag morgon och jag sitter för andra natten i rad sömnlös i min säng och äter solrosfrön. Varför ska jag alltid äta solrosfrön istället för att sova. Det funkar inte alls i längden. Fast nej, så är det förstås inte, jag äter inte ALLTID solrosfrön istället för att sova. Ibland äter jag gojibär också, det är världens nyttigaste bär. Smakar sådär. Fast det gör ingenting, det är ju världens nyttigaste bär.
- Men Stina, varför sitter du och bloggar mitt i natten? Det är ju skola imorgon!
Jag vet inte. Jag har ingen som helst aning. Kanske för att jag just nu, just ikväll (inatt) plötsligt fick lust att skriva efter ca 100 års skrivkramp. Precis som jag innan idag fick lust att spela piano igen efter fyra dagars uppehåll (spelade i 3h och fick träningsvärk i fingrarna. Aj... Rachmanninov är inte nådig. Jag måste verkligen börja ta mina fingerövningar på allvar.)
En annan potentiell förklaring till min plötsliga skrivlust såhär mitt i natten är att jag just nu är så trött att jag inte vet vad jag skriver. Och skriver saker som: "Nu har jag snart ätit ett halvt paket solrosfrön. Det ser jag som en bedrift."
Nu ska jag skriva ett anusarbete ha ha dagens skämt. Det här inlägget saknar totalt en röd tråd.
God natt mina vänner, och välkommen till återuppståndelsen av min blogg!
