När en dörr stängs...
Blogg.se suger. Så mycket har jag insett. Jag har även blivit skribent på världens coolaste blogg, men eftersom jag fortfarande inte vet hur man länkar till sidor på den här bloggen så får ni helt enkelt kopiera:
http://dagenscooling.blogspot.com/
Tills vidare lägger jag dixigt.blogg.se på hyllan pga tidsbrist. Och sånt där. Det kan tänkas att jag nån gång i framtiden tar fram och dammar av min gamla blogg igen. Men det får vi se. Time will tell.
Lev väl.
Början av ett lov
Det blev lov ändå. Känns nästan lite sjukt, när man tänker tillbaka på skolans brutala asskickande den senaste tiden. För två veckor sen hade jag kunnat svära på att jag aldrig skulle få uppleva en fri minut igen. Då hade jag gjort allt för en ledig sekund, en stund att andas. När skolan slaktade oss som mest och lovet kändes mer som en avlägsen hägring än något som faktiskt skulle komma på riktigt. "Snart är det lov" lät det i skolkorridorerna. "Snart är det lov" löd mantrat under sena nätter av plugg. Well, nu är det lov och det är skönt. Saker som sömn, städning, vänner och pianospelande kan äntligen återfå sina rätta platser på prioriteringslistan. I fredags såg jag "Repeteras: Fröken Julie" på Intiman - det bästa jag någonsin sett inom teater. Så fruktansvärt begåvat. Så enormt roligt. Petra Brylander bevisade än en gång att hon är Sveriges bästa skådis och jag blev enormt imponerad av Mattias Linderoth, som jag tidigare inte fått något direkt intryck av. Jeees. Helt skadat bra var det.
Världens bästa Petra Brylander Mattias Linderoth
Annars har lovet bjudit på mange trevligheter. Jag har fikat och druckit vin och myst och allt annat som hör ledigheten till. Framför allt har jag varit glad eftersom Kajsa äntligen har kommit hem från Paris! Yippie. Att säga att jag har saknat henne är ju att underdriva. Jag fungerar bara allmänt dåligt när jag inte har henne här, jag är halv, ofullständig. Nu är jag hel igen. Fulländad. Det känns bra. Jag försöker komma på andra roliga saker som hänt under det här lovet. Min blogg fungerar nämligen som en extraminne för mig, eftersom jag glömmer allting annars. Just det ja, igår hade Mando Diao en liten ackustisk minispelning/signering på Folk å Rock och Stina och jag var givetvis där, som de forna Mando-dyrkare vi är. Jag hade tänkt mig en mysig liten spelning där folk typ satt och lyssnade, men det var köer och skrikande tjejer och hela paketet. Jesus. Våra älsklingar har växt ifrån oss. Men det var trevligt hur som helst. Var inne idag och lyssnade på nya skivan, Give me fire, och den är ruggigt bra! Jag måste köpa den snarast!
För övrigt håller jag på att läsa Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Har gett mig på den innan men jag tror jag var för liten då. Jag har nyss börjat nu men det bådar gott, jag älskar älskar älskar Vilhelm Mobergs sätt att skriva... Det är något magiskt med det. Man blir helt fast. Det är så vackert. Moberg är nog den enda människa som till och med lyckats ta livet av sig på ett vackert sätt. I ett efterlämnat brev till sin fru skrev han:
"Klockan är 20 över sju. Jag går att söka i sjön, sömnen utan slut."
Magiskt men tragiskt, som Håkan Hellström hade sagt. Nu är klockan tjugo över två och jag går att söka i min säng, sömnen som tar slut alldeles för tidigt imorgon bitti. God natt go vänner.
"Dagens cooling"
Kände ett smått behov av att plagiera min nuvarande favoritbloggs - dagenscooling.blogspot.com - idé. Vet inte om de någonsin kommer benämna Elvis som dagens cooling, så därför gjorde jag det själv. Eftersom han förtjänar det. Medlemmar av dagens cooling: ta det som en komplimang, ingenting annat. Jag tror helt enkelt inte att man kan bli coolare än en ung Elvis Presley.
Zed's dead, baby
Här sitter jag och missar vad som skulle ha varit min enda skidåkningsdag detta året. Gött mos.
Vid såna här tillfällen är det tur att Otis Redding finns.
Tuesday afternoon
Att hoppas på det bästa funkar bra i de flesta sammanhang, funkar sådär när det gäller sjukdom. Det var nämligen det jag sysslade med igår när jag, trots råförkylning, bestämde mig för att uträtta diverse ärenden ute på stan i en alldeles för kall jacka. I morse vaknade jag i misär. Jag vet inte om det är influensa som har drabbat mig men något jävulskap är det. Hur känns influensa? Någon som har haft det kan väl rapportera? Har hört någon likna det vid att bli förlamad. Som helvetet självt, säger andra. Jag är varken i helvetet eller förlamad men jag mår ganska pissigt ändå. Kanske är det inte influensa. I vilket fall som helst hoppas jag att det går över tills imorgon, annars missar jag min troligen ENDA skidåkningsdag detta året! Vilket inte får hända! Därför har jag spenderat dagen med att bota mig själv bäst jag kan. Totalt har jag klämt i mig 2 citroner, 4 råa vitlöksklyftor, 9 esperitox och 5 koppar (läs hinkar) te med honung. Kombinerat med 8 Sex and the city-avsnitt som har jag tittat på invirad i min lilla duntäckes-kokong. Blir jag inte frisk nu har gud någonting emot mig.
För övrigt har jag underhållit mig med att nostalgitrippa bland Coldplay-klipp på youtube. Och frågat mig själv varför, varför, varför jag inte var i Toronto den 6 mars 2006.
Coldplay - Clocks
Coldplay - Fix you
Midnattsbabbel. Eller bara ett rövdåligt inlägg
Hej alla läsare. Ni som fortfarande läser denna blogg förtjänar medalj. Jag kan inte längre skylla på tidsbrist när folk frågar mig vad som egentligen hände med min blogg. Känner att det börjar bli dags för mig att krypa till korset och erkänna att den egentliga orsaken är lathet, brutal brist på engagemang, kalla det var ni vill. Det är inget jag är stolt över men så är det.
Just nu är det måndag kväll/natt/tisdag morgon och jag sitter för andra natten i rad sömnlös i min säng och äter solrosfrön. Varför ska jag alltid äta solrosfrön istället för att sova. Det funkar inte alls i längden. Fast nej, så är det förstås inte, jag äter inte ALLTID solrosfrön istället för att sova. Ibland äter jag gojibär också, det är världens nyttigaste bär. Smakar sådär. Fast det gör ingenting, det är ju världens nyttigaste bär.
- Men Stina, varför sitter du och bloggar mitt i natten? Det är ju skola imorgon!
Jag vet inte. Jag har ingen som helst aning. Kanske för att jag just nu, just ikväll (inatt) plötsligt fick lust att skriva efter ca 100 års skrivkramp. Precis som jag innan idag fick lust att spela piano igen efter fyra dagars uppehåll (spelade i 3h och fick träningsvärk i fingrarna. Aj... Rachmanninov är inte nådig. Jag måste verkligen börja ta mina fingerövningar på allvar.)
En annan potentiell förklaring till min plötsliga skrivlust såhär mitt i natten är att jag just nu är så trött att jag inte vet vad jag skriver. Och skriver saker som: "Nu har jag snart ätit ett halvt paket solrosfrön. Det ser jag som en bedrift."
Nu ska jag skriva ett anusarbete ha ha dagens skämt. Det här inlägget saknar totalt en röd tråd.
God natt mina vänner, och välkommen till återuppståndelsen av min blogg!
Comptine d'un autre été - Yann Tiersen
XOXO
Stina Lindström: - Jag är så trött att jag inte vet vad som är upp och vad som är ner.
Stina Sandström: - Jag vet bara vad som är sombrerohatt.
Stina Lindström: - Du är en fin vän. Bädda nu.
e de jag?
/XOXO DISKTRASAN
eller fisktrasan
Till min allra käraste syster, part 2
Jag saknar dig!
PS. Idag tror jag att jag hörde en mamma på stan som ropade på sin son PERCIVAL. Jag skrattade högt i min ensamhet. DS.
In Bob we trust
Från och med nu dedikerar jag min blogg endast åt Bob Dylan. Mest för att han är Bob Dylan. Och lite för att jag ska se honom den 28 mars. Det kan hända att jag slutar dedikera min blogg åt Bob Dylan låt oss säga imorgon kväll, men det kan man aldrig veta. Vi lämnar det åt ödet. Frida hälsar så hjärligt till er alla. Kolla nu när Bob argumenterar mot en skitdålig journalist, det är ganska kul.
Greetings from Copenhagen
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva igår. Det började bra. Slutade galet. Jag och frida var på pappas spelning i lund, det var sjukt trevligt. Påväg hem träffade vi engelsmän på tåget, fick 500 spänn av främmande kille och plötsligt var vi i köpenhamn. Minns att vi frågade oss hur detta hände. Jag minns polsk bar och gratisdrinkar. Jag minns cykeltaxi och en fransk chaufför, jag försökte prata franska men av någon anledning kunde jag plötsligt inte ett enda ord. Jag minns danskedavid, godisdrinkar och världens roligaste toalett. Frida och jag var utbytesstudenter från Glastonbury och bytte rosor mot gratis garderob. Konstaterade återigen att det verkligen borde finnas alkolås på mobilen, för att inte tala om bankkort. Jag har ännu inte vågat titta på forex-kvittot som jag hittade i min väska. Hur vi kom hem är ett mysterium. Det enda jag vet är att vi tidig morgon vandrade barfota från centralen och att jag aldrig riktigt förstod hur vi fick pengar till hemresan.
För en gångs skull hade jag min kamera med mig
Timor och hans fru
Nu är det spexvecka. Min mamma har börjat på linedance.
Yiha!
Påminnelse!
Lystring! Det här är till mig själv. Jag sitter just nu och har panik över allt vi har att göra i skolan och är arg på mig själv för min dåliga disciplin. Eftersom vi har sepemycket fram till jullovet tänkte jag att jag kanske kommer att behöva en påminnelse då och då över vad som bör prioriteras. Så Stina, lyssna nu på detta! Skolan är prio ett! Ingenting får komma före. Inte ens piano eller jobb eller repor. Varje gång du känner att du vill ta en paus från pluggandet och "bara spela piano en liten stund" eller "ringa frida lite snabbt" så NEJ! Härmed är du förbjuden! PLUGGA! Ta dig själv i kragen! Ha lite disciplin! Och framför allt lyssna till detta blogginlägg! Kom ihåg att det är bara dig själv du straffar om du inte gör det nu. TÄNK PÅ DIN FRAMTID!
Mvh,
Mig själv
PS. detta kommer med största säkerhet tas bort så snart som möjligt. DS
Hej världen
Jag lever fortfarande, bara så ni vet. Men det är knappt. Uppdaterar igen när min kropp börjar visa tydligare livstecken. För tillfället är läget instabilt.
